Det finns ständigt saker att förundras eller förvånas över när man är på utflykt. Här är min tredje spaning från Colorado i maj i år. Den första finns på min gamla blogg, Louisekonsumentkoll.se
Här är den andra, om när jag köpte cannabis i Colorado.
Varsågod- här är den tredje och sista spaningen:
I badrummet, på ett flygplatshotell i Denver, typ Disneyland med stort vattenfall i restaurang och lobby, bjöds vi denna urveganska tvål. Tryckt med sojabaserat bläck, inga djur har plågats vid framställningen och inga ingredienser har kommit i närheten av djur. Förpackningen är förstås gjord av återvunnet papper.
”T M I” – To Much Information, för min del.
Kycklingen har knappast heller kommit i kontakt med djur 😊. Inga hormoner eller steroider har tillsatts, ingen antibiotika, helt vegetabiliskt foder och inga animaliska biprodukter finns i kycklingen.
Att kycklingen som sådan är 100 procent djur ska man uppenbarligen helst inte tänka på.
Nu vet jag varifrån proteinhajpen kommer. Från USA. Varenda förpackning är märkt på framsidan med hur många gram protein maten innehåller.
Och detta i ett land där man troligen redan äter mest protein i hela världen. Hur blev det så här?
Och så dessa varningstexter, överallt. På köttfärsförpackningen förstås, att färsen kan innehålla bakterier och ”for your protection” ska man ha färsen i kylskåp eller frysa in den och den ska tinas i kylskåp eller mikron med mera.
Även restaurangerna skriver ut varningstexter på menyerna, att ”maten möjligen serveras rå eller ”under cooked” och när man äter sådan mat ökar risken för matförgiftning. Restaurangägarna kan dömas till häftiga skadestånd om det inte uttryckligen står att man äter på egen risk.
Så himla snyggt allt är upplagt i butikerna. Vill ha!