Arkiv Återvinning Förpackningar Konsument Marknadsföring

“Komposterbart” material vilseleder. Är förbannad!

25 oktober, 2019

Förbannad, frustrerad och irriterad på all vilseledande information om miljövänliga “komposterbara” engångsprodukter.

Deltog som volontär på ett event för några helger sedan. Så otroligt fint arrangerat med diskussioner och workshops om viktiga frågor i underbar miljö vid havet. Ljuvlig mat i tält men inga diskmöjligheter. Därför hade arrangörerna verkligen ansträngt sig för att välja engångmuggar, tallrikar och bestick skulle vara det allra bästa för miljön. Komposterbara och inte av fossilt material.

Dra åt skogen alla företag som marknadsför sina produkter som “komposterbara”! Låter tjusigt men är begrepp som är totalt vilseledande. Vi har inga anläggningar för storskalig industriell kompostering i Sverige, för det är det som krävs för att bryta ner materialet.

De dyra palmbladstallrikarna och muggarna av bagasse, en restprodukt från sockerrörsproduktion måste gå i tunnan för brännbart. Inte till återvinning. Det meddelade kommunens återvinningscentral när jag ringde dem.

Blir förbannad och frustrerad. Tar kontakt med FTI, Förpacknings- och tidningsinsamlingen samt Fiskeby som är bruket som återvinner pappersförpackningar. Bagasse hade visst kunnat återvinnas säger Fiskeby. Men FTI säger nej. Ringer till Papstar som marknadsför produkterna. De är också frustrerade, har rotat i frågan och funderar på hur de ska marknadsföra produkten.

Ringer till Sörab, kanske kan palmbladstallrikarna gå som trädgårdsavfall? Blad som blad. Kvinnan jag talar med säger att det ska gå till brännbart. Ber att få tala med en expert. Han kommer på måndag. Puh.

Kollar med Konsumentverket om det kan anses som vilseledande och “greenwashing” att skriva “komposterbar” i företagens marknadsföring. Det finns ju ingen sådan storskalig möjlighet i Sverige. De tycker jag ska komma in med en anmälan. Jag tycker även de ska ta sig en titt på begreppet “nedbrytbart material “. Låter som om man kan slänga produkterna i naturen och att den snabbt bryts ner. Det kan ta åratal. Och handlar det om bionedbrytbar plast så funkar den inte heller i återvinningen. Sedan må den vara hur växtbaserad och fossilfri som helst.

Måste ta reda på mer. Jäkligt knepigt område att sätta sig in i. Återkommer i frågan.

  • Reply
    Nathalie
    25 oktober, 2019 at 20:14

    Kan du eller vet du om det finns någon engångstallrikar, muggar, bestick etc, som ÄR miljövänliga? Och i såna fall vilket material är dem gjorda i och vart ska dem slängas i?

  • Reply
    Louise Ungerth
    26 oktober, 2019 at 07:59

    Hej Nathalie, Jag håller på att titta på det. Återkommer!

  • Reply
    Eva-Maria Bengtson
    27 oktober, 2019 at 15:22

    Å vad bra att du undersöker detta! Ytterst förvirrande.

    • Reply
      Louise Ungerth
      27 oktober, 2019 at 17:05

      Saknar din penna på DN Eva-Maria!

  • Reply
    Mårten Thorslund
    28 oktober, 2019 at 09:33

    Om detta, liksom mycket annat, håller jag med dig. Det är vilseledande och å är det ett milt uttryck av vad de egentligen är. Greenwashing är egentligen mer passande. Även den tunnast enklaste soppåsar (t e x av märket Biobag) som är framtagna av majsstärkelse, som jag personligen testat att bryta ner under ett års tid i varmkompost (som tidvis hållit en temperatur uppåt 50 graders värme) tar biologisk nedbrytning av dessa tunna påsar många år. Att då hävda att t ex en förpackning i hårdplast (bioplast) är biologisk nedbrytbar är närmast en skymf. I princip allt skulle i så fall kunna berättiga till sådan märkningen, bara med tillägget att det kan ta hundratals eller många tusentals år. Jag förelår att man (Konsumentverket?) ska kräva använda tillägger hur lång tid som en förpackning bryts ner i svenska förutsättningar (schablon/medianvärde för svenska förhållanden då de skiljer sig från norr till söder etc). Kan det var en väg framåt? Undrar Mårten Thorslund

    • Reply
      Louise Ungerth
      28 oktober, 2019 at 10:30

      Mårten: Nja, det som inte bryts ner till organiskt material under en viss (kort) tid ska väl inte få kallas nedbrytbart i marknadsföringen. Snickrar på en anmälan till Konsumentverket. Jäkligt komplicerat område så det kommer att ta lite tid med alla nya material som spottas fram just nu med tanke på kommande EU-och svensk lagstiftning, och som marknadsförs hur som helst, .

  • Reply
    Anna Klanga
    20 november, 2019 at 14:40

    Nu kan inte jag uttala mig för vad som gäller för just engångstallrikar, men för till exempel dukmaterial finns kriterier och tester för biologisk nedbrytbarhet och komposterbarhet. Det finns EN-tester (EN13432) och ASTM tester (ASTM D640 och D6868) som styr under vilka förhållanden och hur snabbt nedbrytning ska ske, som möjliggör vissa märkningar. Dessa är inte vanliga i Sverige dock.
    Men jag håller helt med om att marknadsföringen blir vilseledande eftersom det i praktiken inte finns några alternativ för sortering av detta avfall. Få är de som har en varmkompost hemma. Det spelar inte så stor roll att marknaden kan erbjuda biologiskt nedbrytbart och komposterbart när omhändertagandet inte finns. Den enda vettiga marknadsföringen då är fossilfritt.

  • Reply
    Sara Alpsten
    26 augusti, 2020 at 19:14

    Vad glad jag blev av att läsa ditt blogginlägg!

    Jag försökte läsa på lite själv om detta förra hösten (oktober 2019). Jag hittade inte så mycket information i ämnet och påbörjade då istället ett hemma-experiment för att se hur väl bioplaster kan komposteras. (Jag viste då inte att det behövs industrikompost). I testet hade jag med engångsbestick och kaffelock, som kom från lunchrestaurangen på mitt jobb. Restaurangen i sin tur hade fått tydliga direktiv från företaget jag jobbar på att de inte fick använda sig av take away plast produkter och var därför tvingade att köpa ”biodegradable” som jag dessutom tror kostar 10-12 gånger mer. De köper dessa produkter från Tingstads. (Kanske kan vara ett tips att prata med dem, och ifrågasätta varför de säljer dessa produkter?)

    Besticken var gjorda av CPLA plast (kristalliserad polyaktid/polymjölksyra). Locken var gjorda av bagasse. (Tror det finns produktbeskrivningdblad på tingstads hemsida)

    Båda dessa material ska under goda förhållanden ta 90 dagar att brytas ned. (Att de behöver brytas ned i industrikompost visste jag som sagt inte då). Jag grävde ner allt i min bokashikompost. Jag kollade till dem i början på året, men då hade det inte hänt så mycket, så de fick ligga kvar lite till. Men nu, 42 veckor senare fick de komma upp.

    Så hur blev resultatet?
    – Kaffelocken fanns inte kvar (Dock fanns det gula flagor av något, men jag kan inte säkert säga att de kom från kaffelocken).
    – Besticken, hade jag kunna diska och äta med igen.

    CPLA plast, 100% compostable, jag skulle inte tro det. Det känns verkligen som greenwash. 👎

    Bagasse, verkar bra ur nedbrytningsperspektiv. 👍
    Dåligt för att det får kaffet att smaka skit. 👎

    Det vore superkul att höra om du hittat något nytt inom ämnet. Jag tycker själv att det känns orimligt att företaget jag jobbar på sätter som krav på vår lunchrestaurang att de ska köpa in produkter som verkar göra mer skada än nytta.

    • Reply
      Louise Ungerth
      29 augusti, 2020 at 12:54

      Hej Sara
      Tusen tack för din undersökning. Verkligen intressant! Håller på att rota ännu mer vad gäller olika sorters plast. Dina iaktagelse om bagass är verkligen intressant. Hur varmt blir det i din bokashikompost? Har kontaktat Konsumentverket som anser att jag måste anmäla ett specifikt företags marknadsföring, vilket jag inte har lust med eftersom flera företag är lika goda kålsupare vad gäller vilseledande marknadsföring. Frågan är fortfarande på mitt bord, men hinner tyvärr inte ta i det just nu. Här är ett inlägg https://louiseungerth.se/2019/12/07/fortfarande-forbannad-pa-komposterbart-material/.

  • Reply
    Rakel Martinsson
    16 september, 2020 at 14:35

    Å vad glad jag blir att höra att det finns fler än jag som reagerat på detta 🙂
    Det finns så många skräckexempel – komposterbara hundbajspåsar t.ex. – undrar hur många som tar hem sitt bajs från promenaden och slänger den i sin varmkompost? Nej, den hamnar nog i en soptunna längs vägen (då den sen bränns) och i värsta fall kan ordet kompostering göra att man tror det är ok att slänga påsen utmed vägen för då tar naturen hand om den. Det man inte tänker på är att något slängt i naturen INTE komposteras då det helt enkelt blir för kallt. Istället kommer påsen börja vittra sönder och sprida mikroplaster.

    Var på ett konferenscenter som använde bionedbrytbara påsar som påsar för restavfallet. Tanken var god, men det är inte lätt att veta att i tillverkningen av biologiskt nedbrytbara påsar så går det inte att tillverka dessa av 100 % förnybar råvara, utan man blandar in mellan 30-45 % fossil råvara för att kunna göra dem helt nedbrytbara. Det är väl försvarbart om man verkligen SKA kompostera detta, men restavfall är ju avfall som man INTE komposterar utan detta bränns. Och då hade det ju varit bättre att använt en icke biologiskt nedbrytbar påse, men som är tillverkad av 100 % förnybar råvara. För det går att göra ”vanliga” plastpåsar (som inte är nedbrytbara) av 100 % fossilfri råvara.

    Men sen har vi nästa problem och det är att en förpackning som är tillverka av 100 % fossilfri råvara, INTE går så bra att återvinna. Pust.

    Jag fick för övrigt nys om detta seminarium som går om ett par veckor. Kanske intressant för dig också? Gratis 🙂 https://agfo-talk-forpackningar.confetti.events/

    • Reply
      Louise Ungerth
      16 september, 2020 at 16:08

      Mycket klokt talat Rakel!
      Ja, pust…Knepigt område. Ja, AGFO har ett spännande frukostmöte den 29 september. Håller just på att att skriva en rapport för dem på temat!

  • Reply
    Dumpsterdivan
    29 december, 2020 at 08:47

    Så bra och spännande att läsa mer om!

    • Reply
      Louise Ungerth
      29 december, 2020 at 10:04

      Tyvärr vill inte Konsumentverket ta sig an frågan. De vill att jag i så fall anmäler ett specifikt företag, men eftersom det är många som “felar” drar jag mig för det. Ska fundera. Dessutom verkar det ha blivit lite bättre. Tror mina texter som jag har skickat till de stora leverantörerna har hjälpt till.

  • Reply
    Henrik
    14 mars, 2021 at 19:13

    Är det någon som vet om komposterbara förpackningar – märkta med “EN13432” – bryts ned i Sveriges biogasanläggningar för matavfall?

    Enligt ANNA KLANG är dylik märkning (EN13432) ovanlig i Sverige – men idag (1,5 år efter ANNA KLANGs inlägg) så börjar denna märkning dyka upp mer och mer. (Sannolikt en följd av nya plastskatten.)
    Jag har läst att matavfallspåsar har denna märkning men när jag nu ser samma märkning på en takeaway-förpackning, så undrar jag ifall den också är kompatibel med biogasanläggning för svenskt matavfall?

    • Reply
      Louise Ungerth
      30 april, 2021 at 15:28

      Henrik: Förlåt sent svar. Hade inte uppmärksammat din kommentar. Nej, de komposterbar förpackningarna funkar inte i biogasanläggningarna och inte i några andra anläggningar heller i Sverige, eftersom vi inte har anläggningar för varmkommpost, som ärstandarden för EN 13432. Det är ett oskick att kalla plasten komposterbar. Av någon anledning tar inte Konsumentverket i frågan om vilseledande marknadsföring. Inte heller plastkrukor som det står komposterbara på komposteras. Man måste upp i mycket hög temperatur, har för mig det är 60 grader, för att kompostering ska ske.

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.